Räddningsverksamheten

Med räddningsverksamhet avses de åtgärder brandkåren i brådskande ordning utför vid en olycka eller då en olycka hotar

Räddningsverksamheten skall läggas upp så att brandkåren förmår agera effektivt och säkert vid sådana olyckor som på basis av en bedömning av hotbilden sannolikt kan inträffa på området. Dessutom skall brandkåren ha beredskap med tanke på explosionsolyckor, olje- och kemikalieolyckor, dammsprickor, ras, gas- och vätskeläckor, översvämningar, andra naturkatastrofer, strålningsfara och kunna trygga personsäkerheten vid stora publika evenemang.

De finländska brandmännen har en bred kompetens. Utöver släcknings- och räddningsuppgifter deltar de i förebyggandet av eldsvådor och andra olyckor samt sköter sjuktransporter och medicinska räddningsuppdrag. I förstahjälpen ingår återupplivning av de grundläggande livsfunktionerna och att hämma stora blödningar.

Till räddningsverksamheten hör

Nödanmälningar och kallande på hjälp

Nödanmälningar och begäran om hjälp görs till nummer 112. Via nödnumret når man brandkår, ambulans, polis och sjöräddningen samt socialväsendets krishjälp. Nödcentralen ger anvisningar och råd till den som ringer nödsamtalet till dess myndigheterna nått till olycksplatsen. Nödnumret 112 fungerar i hela landet.

I Finland görs varje år 4 miljoner nödanmälningar. Antalet inkommande nödanmälningarna uppgår till 0,8 anmälningar/invånare och år. Ungefär hälften av anmälningarna leder till någon form av åtgärd (utryckning) från myndigheternas sida.

Larmen fördelas på följande sätt:

Att varna befolkningen

På nationell nivå varnas befolkningen via radion. Systemet för förmedling av nödmeddelanden används då mänskoliv är i omedelbar eller uppenbar fara eller det finns betydande risk för egendoms- eller miljöskador. Informationen sänds i nödsituationer via samtliga radiokanaler samtidigt och dessa meddelanden avbryter den pågående sändningen oberoende av vilken kanal det är fråga om.

På det lokala planet varnas befolkningen med den allmänna farosignalen. Den allmänna farosignalen innebär att en omedelbar fara hotar befolkningen. Då den allmänna farosignalen ges skall man söka sig inomhus och lyssna på radio. Via radion förmedlas närmare anvisningar, t ex om hur livsmedlen skall skyddas och om hur man får röra sig utomhus. I början av telefonkatalogerna finns också anvisningar för situationer då fara hotar.

Den allmänna farosignalen är en kontinuerligt fortgående stigande och fallande sirenton som sänds via sirener som är fast monterade utomhus. På glest bebyggda områden kompletteras den allmänna farosignalen med mobila larmanordningar. Var och en förutsätts känna igen den allmänna farosignalen och veta vad man skall göra. Sedan larmet getts söker man i första hand skydd inomhus och väntar med att uppsöka skyddsrum tills myndigheterna uppmanar till det.

bearbeta: 5.1.2006